torsdagen den 10:e april 2014


                       

måndagen den 7:e april 2014


                       
                       

torsdagen den 3:e april 2014










hon brukade tro,
på dig
hon brukade tro,
på ljus
att en dag
blir det som det var menat
att en dag
ska saker vara självklara, självlysande, själsligt

någon stal
värde
värme
henne
tog minsta lilla del av hennes existens
höll det i handflatan och sa "se här", "se vad jag tror på oss"
för att sedan sänka handen, släppa taget
och fimpa hennes existens i asfalten

som en cigarett slocknade hon
under honom
dog ut i natten

det fanns en tro
men precis som allt som brinner
någon dag måste slockna
måste hon också betvivla
att det hon trodde fanns
kanske aldrig sett dagens ljus
att det hon trodde på
var en illusion innan gryning







: CW














my heart is black and my body is blue


onsdagen den 26:e mars 2014

sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick.

















                     



och i mitt land, får man inte vara för mer. det här är sverige, snälla gråt när ingen ser. det finns inga ord för det på det här jävla språket. jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.




















måndagen den 24:e mars 2014

onsdagen den 19:e mars 2014

den enda segern över kärleken kallas flykt










de kallar dig en skada redan skedd. och de ser på mig med oro i blick.
då tittar jag bort.

då ler de igen.

















söndagen den 16:e mars 2014



















                       

onsdagen den 12:e mars 2014

tisdagen den 11:e mars 2014

dikt av okänd

Igår såg jag dig
Igen

Somliga, säger dom, hittade man aldrig
Din kropp, ett blått ljus

Du var i speglarna
Ljuset
Armarna

Min tunga
Dom dansade

Jag rörde vid dig
Hemligt

Dom talade om dig
Jag hörde, din kropp

Liksom frambragt ut luften hetsade dom

Du var i speglarna

Dom viskade
om dig

hyllade dig
kanske på sitt sätt

jag säger
med dig har jag varit naken

min tunga

rörde sig över dig
som en sökare

undre händer

du var i speglarna

musiken
dom dansade med dig

en, två
han, hon

rörde sig
med din röst


go ahead and say goodbye


                                               

torsdagen den 6:e mars 2014

i'm in love, i wanna do it

.
.
.

.
.
.
.
.
.

.
.
.

.
.
.
.
.

.
.
.

.
.
.
.
.
.
.
.
.

.
.
.
.
.
.

.
.
.
.
.

.
.
nu vet du



































tisdagen den 4:e mars 2014


                
                       

måndagen den 3:e mars 2014

onsdagen den 26:e februari 2014

Tack för en hoppfull flygtur, SAS

Torsdagen den 30 januari flög jag med SAS flight SK439 klockan 15.30 från Landvetter flygplats mot Köpenhamn för vidare anslutning till Bryssel. När jag satt mig ner och ser mina medpassagerare kliva ombord inser jag vilken skrämmande kohort vi tillsammans utgör. Planet fylls av kostymklädda killar, män, gubbar. Uppskattningsvis allesammans på affärsresor, jobbresor, konferensresor och allt annat som får den ekonomiske mannen i kostym att resa internationellt med sin laptop och sin “Dagens Industri” och telefonsamtalen som oftast avslutas med “Bra siffror Lasse! Vi tar väl den där golfresan i april? Fråga Ulf också”.

Mitt i alltsammans försöker jag läsa kurslitteratur men funderar istället på var i detta spektakel jag har en förebild, en plats- eller något att känna igen mig i över huvud taget. Plötsligt känner jag mig ensam, på gränsen till ynklig. Jag befinner mig uppenbarligen bland något slags elit och känslan av tillhörighet är näst intill obefintlig. Dessa insikter kommer där och då från en person som i vanliga fall trivs bra med sig själv i de flesta sammanhang. Tankarna som följer är i stil med; vad sjutton ska motivera mig här om de enda kvinnorna bland denna flygande elit är de två yngre kvinnorna i business class som jag misstänker är fotomodeller (för de är lika långa som jag men hälften så breda tillika hälften så påklädda)? Vad gör jag här? Männen i business class är däremot både breda och påklädda och längre bak sitter jag med mina markeringspennor och fasar för att jag om några år skulle behöva 1. bli man eller 2. bli fotomodell för att få flyga till viktiga möten efter min examen.

Blotta tanken på att jag i framtiden kanske kommer lysa endast med min frånvaro på dessa flighter håller på att ge mig andnöd NÄR PLÖTSLIGT! Besättningen uppenbarar sig i gången för att demonstrera säkerheten ombord och jag fullkomligt tappar hakan, kippar efter luft och småsvettas på samma gång för kors i taket DE ÄR GRABBAR! ALLIHOP! Jag börjar i min extas att applådera men hejdar mig efter två klapp då jag får undrande blickar från mina slipsiga medpassagerare. Jag vill ropa till dem; “Ser ni inte? Det här betyder ju att kvinnorna åtminstone inte springer här och serverar er whisky! De kanske är på marken och kämpar stenhårt för att även de bli serverade whisky på sådana här flygningar? Det vore väl härligt? Det hade vi behövt! Alla gillar whisky!” Jag hade helt enkelt höjt min lattemugg och utbringat en skål i jämställdhetens namn.

Men med risk för att klassas som galen, kanske en potentiell säkerhetsrisk, nöjer jag mig med att fantisera om mitt sociala utspel. Jag sträcker lite extra på mig i sätet och gläds åt min återfunna studiemotivation. Den här texten är således ett varmt tack till SAS, för att ni denna eftermiddag gav mig extra hopp om en jämställd morgondag.

Caroline Wrangsten

tisdagen den 25:e februari 2014

lördagen den 22:e februari 2014

hon frös i rörelsen
blicken i bardisken
upprepade frågan i huvudet
“kan du berätta om honom?”
knä mot knä
hans blick mot henne
i henne
på väg dit
så fokuserad
envis

fingrar på cocktailglas
oväsentlig musik
röster
hon tänkte att
“man ska varken skriva eller prata om sånt man inte förstår”
så hon svarade just det
och sneglade på honom
en allvarlig nickning tillbaka


de avslutar drinken
och mycket annat
reser sig
ihop

“så vad letar du efter nu då?”
“mig själv”
“igen?”
“ja, igen.”





































































"All that anxiety and anger, those dubious good intentions, those tangled lives, that blood. I can tell about it or I can bury it. In the end, we'll all become stories. Or else we'll become entities. Maybe it's the same." --Nell reflects at the end of “The Entities” in MORAL DISORDER


torsdagen den 20:e februari 2014


                       

tisdagen den 18:e februari 2014

fredagen den 14:e februari 2014

february 14


                                      





onsdagen den 12:e februari 2014

är hon sådär jämt?


                                                             

onsdagen den 5:e februari 2014

us
we
together
I think that was the plan
choosing each other
above all
saying yes
without doubt
and just go for it
go after it
without regrets
fearless
dedicated

and so comes life

that night in the car
so tired
so dark
the music surrounding us
"no one's gonna love you more than I do"
and we sang our throats out
then we were quiet
you turned to me and said:
 “I mean it”
and I believed you




c

so I left that life back in 2k4 couldn't take it anymore


                       





























tisdagen den 28:e januari 2014