måndag 23 juni 2014


                                                          






























tisdag 17 juni 2014

I should probably write about why I'm running away from what I love
I should probably take care of those volatile ideas
manage them well
and give up on them
for you

I should probably write about why I'm not with you anymore
I should probably tell you more about myself
reveal
explain why I have to leave
yet again

I should probably write about how hopelessly happy you made me
I should probably thank you for that
but I will do what I always do
a goodbye
a kiss
a silence

and then rise again
even stronger
even lonelier
knowing that once upon a time
a man loved me madly

söndag 1 juni 2014

fredag 30 maj 2014

Jo, vi behöver feminismen i Sverige


Jo, vi behöver feminismen i Sverige. Ibland tror jag att vi behöver den mer än någonsin. Den har öppnat dörrar för mig. Klart att jag själv jobbar hårt. Men jag hade inte ens haft möjligheten att att jobba hårt om det inte varit för denna rörelse, en rörelse som handlar om mänskliga rättigheter. Lika rättigheter, lika utgångspunkt och lika öppna dörrar för samtliga oavsett vilka samhällsprivilegier just du råkar födas med. Bara för att kvinnor får rösta, göra abort och arbeta betyder inte det att vi känner oss jämställda med män. Att vi känner oss lika fria. När jag träffar kompisar (främst killar men även tjejer) från förr så studerar de mig länge och väl innan de frågar om jag har kille- när jag hellre hade pratat om vad jag gör eller vad jag studerar. Eller vilken annan fråga som helst egentligen. Men sånt berättar man inte om per automatik när man känner hur någon står och bedömer ens visuella uppsyn.


Feminismen handlar om att alla ska få möjligheten att uppnå sin fullständiga potential och att under den resan mötas med respekt och uppmuntran. Det borde handla om vad du har i ditt huvud, och i ditt hjärta. Men vi har skapat ett samhälle där det för många, både män och kvinnor, kommit att handla om utseende istället. Många unga människor idag lägger hela sitt personliga värde i sitt utseende, det är skört och det är undermedvetet. Det är att äventyra självrespekt. Och när dessa unga männsikor så småningom frågar sig vilka de är, och vad de vill göra i livet, kommer inga svar inifrån. En av mina högsta önskningar är vi ska få växa i en värld där vår person inte värderas olika beroende på om vi föds till man eller kvinna, hetero eller homo, rik eller fattig. Jag tror att med rätt verktyg, och om vi lyckas riva alla destruktiva sociala barriärer, kan alla uträtta stora saker. Dessa mina önskningar återfinns i feminismen. Och det är genom den jag hoppas att kvinnor ska få vara “Woman of the year” i GQ utan att vilja, eller känna att hon borde, klä av sig. Självobjektifiering är att lägga krokben för dig själv. Och när kvinnor konstant objektifieras, lägger det krokben för oss som inte vill bli objektifierade. 

Jag vill så hemskt gärna tro att när jag avslutat 5 slitsamma, utmanande och utvecklande år på universitet, kommer jag få ge mig ut I världen och bli sedd för det jag lärt mig och personen det gjort mig till. Men om vi avslutar feminismen i Sverige bara för att ordet “feminism” I folkmun missupffattats och smutskastats, är jag rädd att även jag kommer bli ombedd att klä av mig kläderna när jag åstadkommit något anmärkningsvärt.


"You’ll need coffee shops and sunsets and road trips. Airplanes and passports and new songs and old songs, but people more than anything else. You will need other people and you will need to be that other person to someone else, a living breathing screaming invitation to believe better things" - Jamie Tworkowski


onsdag 28 maj 2014


                                                         

tisdag 27 maj 2014


                       
                       

                       

Remember those walls I built? Well, baby they're tumbling down.



Brinn hjärtat brinn 
Du vet du kan förändra allting 
Det blåser genom staden i natt 
Hör du sanningen, den lät som ett skratt 

Brinn hjärtat brinn 
Vår fiende är rädd om sitt skinn 
Det räcker med en gnista ett bloss 
Dom skulle vilja vara som oss 


                                                         

tisdag 13 maj 2014

"we come from difference; you have been taught to grow out, I have been taught to grow in"


                       

                       
                       

söndag 11 maj 2014

Du väcker mig

- De samlas runt mig som flugor. Vill åt. Vill ge. Sedan, när de får komma nära, då gör de mig bara illa. Jag förstår inte hur det går till. Hur det kan skifta så. Från att vilja ge mig allt på jorden, till att vilja suga livet ur mig. 

Hon vänder på sig i gräset, kisar mot solen ber om mer vin. 

De dricker under tystnad. Hon gör gärna det ibland, när hon har sällskap. Tar en stund för sig själv, tillsammans med någon annan. 

Han sneglar på henne, förstås, vill se hennes tankar och förstå dom. Hur kan allt det här ha hänt henne? Något så vackert, något så rent? Hur kan man inte vilja stanna hos en sån som hon? Hur kan man inte vilja lägga sin armar om henne för alltid? Han förstår inte. Därför är han tyst. 

- Vad är du beroende av? Frågar hon.

Han tar en klunk av vinet och lägger sig ned. Han tänder en cigarett och tänker noga. Vet att hon inte har bråttom, så länge hon får ett bra svar tillbaka. När han just tänkt färdigt, flyger hon upp ur gräset. 

- Det regnar! Det regnar ju för fan!

Sekunden senare har de sprungit till närmsta busskur. Sippar vin och ser regnet skölja undan allt som kan sköljas undan.

- Dig.
- Va?
- Jag är beroende av dig.

Hon sänker glaset och ser allvarligt på honom.

- Men… varför?
- För du är lite som det här ovädret. Du väcker mig.

söndag 4 maj 2014


                                                         

torsdag 1 maj 2014

top 3


                       

       
                       



                       

tisdag 29 april 2014

torsdag 10 april 2014


                       

måndag 7 april 2014


                       
                       

torsdag 3 april 2014


någon stal









hon brukade tro,
på dig
hon brukade tro,
på ljus
att en dag
blir det som det var menat
att en dag
ska saker vara självklara, självlysande, själsligt

någon stal
värde
värme
henne
tog minsta lilla del av hennes existens
höll det i handflatan och sa "se här", "se vad jag tror på oss"
för att sedan sänka handen, släppa taget
och fimpa hennes existens i asfalten

som en cigarett slocknade hon
under honom
dog ut i natten

det fanns en tro
men precis som allt som brinner
någon dag måste slockna
måste hon också betvivla
att det hon trodde fanns
kanske aldrig sett dagens ljus
att det hon trodde på
var en illusion innan gryning







: CW














my heart is black and my body is blue


onsdag 26 mars 2014

sjung om de gånger vi delade ett liv med en blick.

















                     



och i mitt land, får man inte vara för mer. det här är sverige, snälla gråt när ingen ser. det finns inga ord för det på det här jävla språket. jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak.